lördag 23 oktober 2010

Om tallriksis.

Rodrigo och jag hade gått vilse i skogen, och när vi fann en stig att följa sprang vi strax in i Jimmy, som vi frågade om vi var på rätt väg. Han svarade 'ja' och vi fortsatte på den inslagna vägen. När Jimmy var utom synhåll sa Rodrigo, "Vi kan inte lita på Jimmie, han går på Häckebergaskolan, de ljuger alltid." "Men jag känner ju Jimmy," sa jag, "och jag har aldrig märkt att han skulle ha ljugit om något."

"Men är du säker på att han har talat sanning om något då?" undrade Rodrigo, vilket jag inte var, så han fortsatte, "Jag har ju gått på Häckebergaskolan ett år, och känner alla där, och tro mig, de ljuger, alla som någonsin gått där, alltid och hela tiden." "Nu överdriver du," sa jag, "det är klart att det finns hederliga elever där också. Det där låter lite fördomsfullt, tycker jag."

"Hur skall du annars kunna ta dig fram i världen om du inte har fördomar? Även om du försöker undvika att ha några fördomar om Jimmie, så förutsätter du iallafall att han talar svenska, och inte ett språk där 'ja' betyder 'nej' och 'nej' betyder 'ja'. Det är en fördom. Du måste ha fördomar om vissa saker, annars chansar du ju bara. Hur ska du kunna handla om du inte förutsätter något om världen? Fördomar är bara ett sätt att tänka innan man handlar." Utan annan förklaring på vad det ordet betydde var jag tyst.

Senare frågade jag Hr Lundin om detta, och han sa, "Vi drar upp gränser i vårt tänkande för att beskriva världen, för att få visshet om hur världen är funtad. Fördomar är ett av de ord man brukar använda för beskrivningar man inte håller med om. Jag tror inte man kommer ifrån att dra upp gränser för att ha något att hålla sig till och förhålla sig till: annars är världen obeskriven."

"Dock tycks det mig riskabelt att basera sin visshet på något annat än de skarpaste gränser man kan finna. Alla gränser, när man närmar sig dem, blir otydliga, förlorar i skärpa, tills de inte längre är meningsfulla. I alla gränser finns det variabler vi inte känner till; kanske ljuger Jimmy aldrig till dig utan bara till Rodrigo, kanske är Rodrigos uppfattning om sant och falskt lite skev. Det finns alltid tillfällen när ord kan komma att betyda det rakt motsatta mot vad vi tror att de betyder. Bra gränsdragningar håller de tillfällena så långt borta från oss som möjligt. Alla gränser har någon ställe där den går rätt igenom sanningen, där den har sanningen på båda sidor om sig."

"Och dra inte upp gränser du inte behöver, för precis som gränser hjälper oss att hitta en väg, spärrar de också av vissa vägar. Ta den urgamla gåtan - Du har dödat draken och får som pris av kungen gifta dig med en av hans tre döttrar: du vet att den äldsta systern är konfucian, och talar alltid sanning, den yngsta systern är buddist, och ljuger alltid, och den mellersta systern är militant ateist, och talar sanning om och endast om det inte finns någon gud. Du vet inte vem som är vem, men du vill undvika mellansystern. Du får ställa en fråga till en av systrarna, sedan måste du välja syster. Vilken fråga ställer du?"

"Det är väl allom bekant," sa jag "att Gud,-" sedan avbröt Hr Lundin mig, "Poängen med gåtan är att du inte behöver tillföra någon ytterligare beskrivning av världen för att lösa den. Huruvida någon gud finns eller inte finns är inte en gräns du behöver dra för att lösa problemet. Den gränsdragningen spärrar bara in ditt tänkande."

"En liknelse: tänkt dig världen som en stor sjö full av fisk, och när du föds är du en pojke med ett metspö vid stranden. Utan definitioner kan du bara nå de små fiskar som finns vid stranden, men varje beskrivning, varje definition du gör, varje fördom du tillägnar dig, varje gräns du drar är som ett flak tallriksis som du kan kliva upp på och komma längre ut i sjön, för att nå de större fiskarna. Men för varje flak tallriksis blir den yta du har kvar att fiska på mindre och mindre."

Jag stod tyst en stund, och sa sedan, "Tallriksis?" "Ja," sa han, "och till sist finns risken att hela sjön är igenfrusen, och allt du kan göra är att borra upp ett hål någonstans och sitta där och pimpla."

Han log fortfarande, så jag sa igen, "Men, tallriksis?" "En riktigt bra definition vore naturligtvis mer som en brygga, stabil, inte hal, och som täcker en mycket lite yta av sjön. Men jag tror att de definitioner vi är förmögna är nog mer lika tallriksis."

Jag huttrade lite efter allt tal om is, och sa, "Brr, hoppas det dröjer tills vintern kommer."