måndag 22 augusti 2011

Om diskretion och diskrepans.

'I den mån våra intryck är uppdelade,' sa Hr Lundin, 'i tid och rum, som en remsa film i en cinematograf, eller som en gammal vän man träffar kanske en gång om året, eller ännu mer sällan, eller om hela alltet, universum, fladdrar ut och in i varande under bråkdelar av en sekund, med små förändringar mellan varje uppenbarelse, så står det till våra sinnen att skapa en sammanhängande upplevelse av detta, en känsla av ett flöde, en känsla av att det inte finns några skarpa kanter, att det är samma universum som nyss, samma scen från en bild till den nästa, att det är samma vän som man träffar trots åren som gått, att sinnena klarar av att bygga en bild av åtskilda element, klarar av att sätta ihop tre ögon, en näsa och en mun till ett ansikte.'

'Å andra sidan, i den mån våra intryck är ett flöde, sammanhängande, utan hack, och det som en gång varit inte fullständigt försvinner, om tingen är efterhängsamma, är det upp till våra sinnen att skapa gränser, att säga när ett barn är stort nog att gå hem från skolan själv, att säga att smultron är godare än hallon, att säga, om så är fallet, att ett människoliv börjar vid födelse och slutar vid hjärnstillestånd, och att säga huruvida en kyss utgör en kärleksförklaring.'

'I vart fall står det till våra sinnen att finna mönster, att ur växlingen mellan ljus och mörker urskilja ljuset från mörkret, att ur långsamma växlingar mellan värme och kyla urskilja vår, sommar, höst och vinter, och ur mänskligt beteende urskilja i vilken mån vänlighet föder vänlighet och i trädgården se hur nogrannare gallring ger större skördar.'

'Varför måste vi se mönster,' sa jag, 'räcker det inte att leva efter dem, att utan att vara medveten om det klä sig varmt om vintern, svalt om sommaren, vara vänlig mot alla och vara nogrann.'

'För att vi därpå ska kunna urskilja avvikelser, så att när vi ser ett skarpt ljus på himlen om natten kunna veta att det är ovanligt, och kalla det blixt. Och när flickan som du brukar gå hem med från skolan en dag vill ta den långa vägen hem, kunna inse att det är ovanligt och kalla det intresse. Sådan iakttagelser kan vara livsavgörande i det att de får dig att ta dig i akt, om det blixtrar söker du skydd och väntar ut ovädret, om du själv är intresserad så lägger du din hand i hennes och ni går så en stund hand i hand.'

'Och?' undrade jag, 'vad gör jag sedan?'

Han suckade och log, 'Använd din fantasi, det är det den är till för, att förbereda oss för det oväntade. Men försök att vara både diskret och smidig.'