Frk Lydén och lutningar.

'Spädbarn,' sa fröken Lydén, 'helt nya i denna världen, har ingenting bakom sig och allt framför sig, och blir därför lätt framtunga. Det är då bara naturligt att de, när de lär sig sitta, ofta faller framåt istället för bakåt. Också vuxna, utan kontakt med det förflutna, kan ha en viss benägenhet att luta sig för tungt på framtiden.'

Om teckenspråk.

'Teckenspråk,' fnös hr Lundin, 'vilken pleonasm.'

Om den fria viljan.

'Är viljan fri?' frågade jag hr Lundin idag. 'Nej,' svarade han, 'att vilja något kommer alltid med ett pris.'

Vanligt eller ovanligt.

'Når du botten där borta?' frågade Jonathan i bassängen en dag, och pekade mot den djupa ändan. 'Nej,' svarade jag, 'där bottnar inga vanliga människor.' Jonathan tittade på mig och sa, 'Finns det ovanliga människor?' 'Ja,' sa jag, alltför snabbt. Efteråt insåg jag att jag inte visste vad vare sig vanliga människor eller ovanliga människor skulle syfta på.

Frk Lydén och den stora smällen.

'Den stora smällen,' fnös frk Lydén när jag talade rymdfysik med henne en rast. 'Typiskt en manlig idé att tro att man kan skapa något väsentligt på, säg, fyra sekunder, istället för att låta det växa till sig organiskt under en mer naturlig tidsperiod. Och varje kvinna kan berätta för dig,' lutade hon sig förtroligt mot mig och sa, 'att världar skapas genom implosioner, inte explosioner.'

Frk Lydén och lärande.

På rasten häromdan gick jag fram till frk Lydén för att berätta om en ny sak jag hade lärt mig, men jag hann inte säga mer än att jag lärt mig något nytt, förrän hon avbröt mig och sa, 'Det finns egentligen ingen helt ny kunskap. Allt lärande är ett förtydligande av tidigare förståelse.'

Stöld och moral.

Häromdagen hade Rodrigo stulit ett par kakor ifrån köket, och han ville bjuda mig på dem. 'Nej,' sa jag, 'jag vill inte ha dem, kasta bort dem innan någon upptäcker dig.' Han tittade indignerat på mig, och sa med sträng röst, 'Det är mycket omoraliskt att slänga något man har stulit,' och glufsade snabbt i sig kakorna själv.