Om att ha perspektiv.

Då det hade varit ett tag sedan han hade varit på skolan, var det lite av en överraskning att se honom komma gående orakad och med fjärran blick, längs vägen, så jag sprang efter honom och ropade 'Herr Lundin, herr Lundin!' Han vände sig om och såg på mig, och sa 'Lundin. Det är ett namn jag inte hört på länge. På mycket länge.'

'Är det sant,' frågade jag med andan i halsen, 'att man kan se världen i ett sandkorn, och himmelen i en, säg, blomma för dagen?' Hr Lundin såg frågande på mig, och sa, 'Ja, det vore väl konstigt annars. Alla de tusen tingen finns i sandkornet, liksom i blomman och i dig. Men inte utan ansträngning kan du se den fullständiga bilden, hel-grammet eller hel-grafen, av världen, i ett sandkorn, för det krävs att man iakttar kornet ur en mångfald av synvinklar. Antalet iakttagelser, antalet synvinklar, och kanske också deras skärpa, mer än objektet eller objekten i sig, avgör hur bilden av världen blir. Trettiosex vyer av berget Fuji kan ge en lika god bild som elvahundratrettioåtta vyer av olika skånska rapsfält.'

Han andades djupt, och fortsatte, 'Ansträngningen föregår upplevelsen; och inget kommer till det tomma sinnet, på gott och ont. När intrycken kristalliseras i en plutselig frigjørende tanke, och man skänks en känsla av eufori, är det inte allena den senaste iakttagelsens förtjänst, utan beror på att den senaste iakttagelsen sammanfaller med det ögonblick då sammanställningen av alla gamla intryck plötsligt blir begriplig för dig, och bildar en bild, en karta för dig att se. Den sista iakttagelsen kan förvisso fungerat som katalysator.'

'Är det alltid en frigörande tanke?' frågade jag, och han, 'Varför skulle vi bry oss om tankar av något annat slag? En karta är en form av frigörelse ifrån all oreda som omger oss.'

'Kan syner i drömmar ge en bild av världen, också?' 'Drömmar är nog närmare släkt med kristalliseringen än med iakttagelseprocessen.' Han tittade bort mot Frk Lydén. 'Fast ingen dröm är någonsin bara en dröm.'

'Och evighet,' frågade jag, 'kan man uppleva den på en timme, eller i ett frigörande ögonblick?' Han spände ansiktsmusklerna en smula. 'Eh, evigheten, låt oss inte använda det ordet. Det gör mig lite orolig. Och det är något väldigt viktigt jag måste göra så snart som möjligt.' 'Vad då?' frågade jag. 'Undersöka några plötsligt frigörande ögonblick,' sa han, log mot mig och vandrade iväg mot Frk Lydén.