Spels regler.

Jonathan och Leo satt hukade över några spelkort. 'Vilka är det som vinner?' undrade Jonathan. 'Det är ett spel,' förklarade Leo, 'så man vet inte vem som vinner.' Jonathan verkade acceptera att det kunde vara en karaktäristisk egenskap för spel, inte att det inte är förutbestämt vem som vinner, utan att det initialt inte är uppenbart vem som vinner, eller vilken form segern tar.

Om teknik.

Några barn spelade fotboll, och jag stod och plockade bland bondbönorna i trädgårdslandet, när herr Lundin kom förbi. 'Jag är så långsam,' sa jag, viftande med handen mot fotbollsspelarna, som en ursäkt till att jag inte spelade fotboll. 'Man måste anstränga sig så väldigt mycket för att nå ett vettigt resultat.' Herr Lundin tittade fundersamt på mig och sa, 'Visst gör ansträngning skillnad, men framgång beror på både teknik och ansträngning. Och det finns en gräns för vilken ansträngning man kan bestå, och alla består inte samma ansträngning, men en teknik kan man förmedla till de som kan lära sig, och effekterna av en teknik kan vara så stora att de inte går att mäta utan tekniken självt.'

'Vad är teknik?' frågade jag. 'Teknik är förmågan att använda verktyg effektivt,' sa herr Lundin, 'och skarpa verktyg är grunden i en framgångsrik teknik. Mitt första verktyg är språket, eftersom jag i huvudsak undervisar genom språket som lärare. Språket är ett skarpt verktyg när orden har skarpa betydelser, när ja betyder ja och nej nej.' 'Som rättspråket,' tänkte jag, och frågade, 'Var kommer ordet teknik ifrån?' Min lärare svarade, 'Teknik kommer från grekiskans texne. Den bästa svenska översättning jag har hittat är ordet färdighet. Den mån varmed man förberett sig innan man beger sig ut på en färd.'

Skiftande betydelser.

Jonathan och Sofia har börjat variera betydelsen hos orden, så att till exempel dum betyder snäll och snäll betyder dum. På så sätt kan de säga, 'Han är jättesnäll' eller 'Hon är jättesnäll' och på så sätt få utlopp för irritation utan att formellt tala illa om någon.

På samma sätt kan Sofia därför säga, 'Du är jättedum, Jonathan,' och Jonathan svara, 'Du är också jättedum, Sofia,' och uppleva eggelsen av att vara elaka, utan att mena det, och utan att såra den andre.

Detta kan dock ibland slå bakut, då Sofia vägrade låta Jonathan låna en av hennes saker. 'Du är den dummaste i hela världen,' kastade Jonathan ur sig, men efter en stunds eftertanke insåg han att en viss tvetydighet låg kvar i luften, och tillade, 'Dum betyder dum.' Detta gav Sofia ett tillfälle hon inte var sen att uttnyttja, så hon replikerade, 'Nej, dum betyder snäll,' varpå en längre diskussion om tolkningsföreträde följde.

Därefter har det språk där dum betyder dum och snäll snäll börjat gå under namnet Rätt-språket.

En annan retorisk figur de har upptäckt ett användningsområde för är det reflexiva uttryck som belönar yttraren av ett påstående med egenskaperna uppräknade i påståendet. Jonathan säger, 'Du är mycket starkare än mig, Sofia,' följt av ett par sekunders paus, varpå han tillägger 'Den som sa det han var det!'

Om pyramider.

En dag försökte Jonathan, Sofia och ett par av deras vänner alla klättra uppför samma sida av en träpyramid på en lekplats strax bortanför skolan, men tyvärr började det bli för trångt för dem ju högre de kom. 'Det spelar ingen roll vilken sida på pyramiden ni klättrar upp för, ni ses ju ändå på toppen,' sa fröken Lydén. Herr Lundin, som stod brevid och hörde det hela, sa 'Det kunde vara en bild för inlärning. Det vill säga, ifall kunskapen har en pyramidal struktur.' Frk Lydén log, och sa, 'Jag trodde det där sista var sådant jag brukade tillägga.'

Om nogrannhet.

'Givet ett ämne,' sa herr Lundin, 'med skärpa menar vi en avsaknad av ovidkommande och felaktiga uppgifter, vare sig det gäller intryck eller uttryck. Noggrannhet är en ansträngning att uppnå skärpa kring ett ämne.'

'Noggranhet är värdefullt i det att det möjliggör precision. Ordet precision kommer från latinet och tycks vara en sammansättning av orden före och skära. Det krävs inte mycket fantasi att tänka sig att det är kunnandet kirurgen behöver innan han sätter kniven i sin patient. Precision kan, så att säga, betyda skillnaden mellan ett dödande hugg och ett livräddande snitt.'

Om Ponte Della Maddalena.

'Hur var det med Ponte della Maddalena? Gick Maddalena över den, och sen?' frågade P idag. 'Nej,' sa jag, 'såhär var det. När de byggde bron erbjöd sig Djävulen att hjälpa till, mot att han skulle få ta den första levande själ som gick över bron när den var färdig. Byggherrarna gick med på det, och när bron var färdig, blev de villrådiga. De ville ju inte offra någon människa. Så då skickade de en hund över bron, och då kom Djävulen och tog med sig hunden till Helvetet.'

'Dumt att de skickade över en hund.' sa Jonathan. 'De skulle skickat en tiger, eller ett lejon.' 'Eller en dinosaurie.' sa Sofia. 'Vad hade hänt om de hade skickat en tiger?' frågade jag. 'Den hade bitit Djävulen.' svarade Jonathan. 'Och en dinosaurie?' 'Ätit upp.' sa Sofia.

Geografi.

Vi hade geografilektion imorse, och då passade jag på att fråga hr Lundin om skillnaden mellan 'var man är' och 'vart man är på väg.' Magistern svarade, 'Heisenbergs osäkerhetsprincip - att produkten av osäkerheten i läge och osäkerheten i rörelse aldrig kan vara mindre än en konstant - är elegant, men vill man anpassa den till mänskliga erfarenheter krävs ett korollarium: att kvoten mellan osäkerheten i läge och osäkerheten i rörelse ligger inom ett begränsat positivt intervall. Ju nogrannare man anger sin nuvarande position, desto mer information följer av nödvändighet med om vart man är på väg, och i vilken hastighet. Sammalunda, ju mer man berättar om sitt mål, desto mer avslöjas om ens nuvarande läge.'

Efter en liten tankepaus fortsatte han, 'Är man tvungen att välja, är målet att föredra att ha kunskap om, eftersom det pekar mot framtiden, och är något man kan förbereda sig för. Nuet kan man inte förbereda sig för; nuet får man uthärda, eller njuta av, om man har den läggningen.'

Paus, så brasklappen, 'Det vill säga, allt detta under förutsättning att tiden finns.'