onsdag 2 maj 2007

Om omskrivningar.

"Vet du vart man kommer om man går in där?" frågade Jonathan när vi var ute på rast, pekandes in i skogen. "Ja," svarade jag, för jag vet att vägen går runt skogen, och går man in där kommer man ut på andra sidan. "Har du varit där inne?" fortsatte Jonathan. "Nej," medgav jag. Och frågan hur jag då kunde påstå att jag visste vart man kom om man gick in där lämnade mig bekymrad.

Efter rasten frågade jag hr Lundin, som lyssnade på mina funderingar, och sedan sa, "Det är ett känt problem. Föreställ dig att varje uttalad mening föregås av 'jag tror,' eller ännu hellre, 'jag tycker.' Språket används till att säga saker, inte för att nå eviga sanningar, vilka vi bara kan närma oss. Man kan inte, som Bert och Ludvig, hålla på och leta enhörningar i klassrummet hela tiden, utan man får acceptera att det bara är en viss begränsat område man kan täcka med en djurhud, acceptera att Didos omskrivning av Kartago inte blev en heltäcktande karta av Kartago."

2 kommentarer:

ctail sa...

Det kan ha varit av hr Lundin jag fått lära att man tvivelsutan kan säga att universum inte nödvändigtvis saknar absoluta sanningar. Det var hur som helst av denna anledning jag valde att inte slå in på den juridiska banan, då jag befarade att absoluta sanningar skulle kunna ställa till det för mig.

Fredrik sa...

Själv har jag, med två jurister till föräldrar, aldrig ens övervägt att bli jurist. Måhända visar sig hr Lundins inflytande ha haft avgörande betydelse för denna avsaknad av övervägande.