måndag 17 mars 2008

Att inte finnas till.

Vi lekte kurragömma en rast, och Rodrigo och jag gömde oss i trädkojan, när jag slogs av en känsla av overklighet. 'Finns vi?' frågade jag Rodrigo. 'Nej, här hittar de oss aldrig,' svarade han. 'Nej, jag menar, finns vi till? På ett mer allmänt sätt, alltså. Finns du?' 'Nej, jag finns inte. Tittar jag, så ser jag träden, trädgårdslandet, jag ser mina händer, mina fötter; min näsa kan jag se om jag korsar ögonen, ögonbrynen känner jag med fingrarna, men något jag har jag aldrig hittat. Jag är den som finner, inte den som finns,' sa han, och såg lite trotsig ut.

fredag 14 mars 2008

Frk Lydén och lutningar.

'Spädbarn,' sa fröken Lydén, 'helt nya i denna världen, har ingenting bakom sig och allt framför sig, och blir därför lätt framtunga. Det är då bara naturligt att de, när de lär sig sitta, ofta faller framåt istället för bakåt. Också vuxna, utan kontakt med det förflutna, kan ha en viss benägenhet att luta sig för tungt på framtiden.'