Sanningens ord.

När vi lekte krig på gården lyckades Rodrigo i ett lömskt ögonblick kasta en snöboll i nacken på Hr Lundin. Han vände sig om och började springa efter Rodrigo, och ropade "Kom hit så ska jag säga dig ett sanningens ord!"

'Ett sanningens ord,' sa jag, 'finns det enstaka ord som är sanna? I sig själva?' Hr Lundin stannade upp och tittade på mig, och sa, 'Tja, det beror väl på vad man menar med sant, och kanske vem som menar det, men nästan alla ord har en agenda, ett mönster de inpräntar i vårt tänkande. Ett ord som måne, eller månad, så starkt kopplat till ordet må, får oss att tänka på vilket inflytande denna himlakropp har på vårt humör, och vår tidsuppfattning, i det att ordet nästan gör kopplingen sann bara genom sin existens. Det var sant när ordet blev till, och tycks fortfarande besitta en sanning för oss idag. Jag vet inte om man kan säga att dessa ord hittas på, eller om de upptäcks.'

'Ett ord som sol, italienskans eller latinets sole, så nära italienskans ensam, solo, som kommer ifrån en tid då den stjärnan oftast var ensam på himlavalvet halva dygnet, är kanske inte lika sant idag, då vi lärt oss att andra stärnor väntar bortom solen.'

Han började att smyga mot snöborgen där han visste att Rodrigo hade gömt sig, där jag visste att Rodrigo hade gömt sig och där jag visste att Hr Lundin visste att Rodrigo hade gömt sig, men där, såvitt jag visste, Rodrigo inte visste att Hr Lundin visste att han hade gömt sig (Rodrigo var oftast inte så reflexiv), medan han tystare fortsatte, 'Likt en vaggvisa som söver en trött trollunge, är nog de ord verkligt sanna de som i sig själva skapar en verklighet när de yttras, och jag tror att man måste säga att de orden är trollformler, riktiga trollformler; de som förändrar din varseblivning eller ditt väsen när de uttalas.'

'Som vilka då?' frågade jag. 'Ssccht!' viskade han, varpå jag tystnade och han kunde smyga över vallen som omgav snöborgen och oupptäckt komma inpå Rodrigo, som försent förstod vad som var på väg att hända.